Till minnet av två storartade och älskade människor.
Malte Jönsson (1931.10.14 – 2022.09.02)
Ann-Margret Jönsson, fd. Nordborg (1940.08.10 – 1988.06.20)
Får jag lämna några blommor – ett par rosor i din vård,
och du må ej varda ledsen, min kära.
Ty de rosorna är komna från en konungagård,
det vill svärd till att komma dem så nära.Den ena den är vit,
och den andra den är röd,
men den tredje vill jag helst dej förära.
Den blommar inte nu,
först när givaren är död
– den är underlig den rosen min kära.Den blommar inte nu,
Nils Ferlin
först när givaren är död
– men då blommar den rätt länge, min kära.
Minnestal till Malte, Stehags kyrka, 28/9 2022
Kära församlade, kära vänner!
Vi har samlats här idag för att ta farväl av en fin människa, Malte Jönsson. En man som plöjt sin jordlott utan att klaga och som varit en god vän och en förebild för många av oss. Och vi har också samlats i den kyrka där några av oss för 34 år sedan tog farväl av en annan fantastisk människa, hans maka Ann-Margret, född Nordborg.
Mamma blev 47 år, pappa blev nästan dubbelt så gammal. Du fick ett långt och framgångsrikt liv, trots de prövningar du utsattes för. Uppvuxen på en gård i Ullstorp som den yngste av fyra bröder och ett av fem syskon var din vardag till en början fylld av arbete och slit. Skolan var ett välkommet avbrott, även om du var blyg och försagd, och du upptäckte tidigt att du hade lätt för att lära.
Militärtjänsten var ett annat välkommet avbrott som hjälpte dig att komma loss från hemmet. Du gick på folkhögskola och lantmannaskolan i Önnestad, där du fick utmärkta betyg och upptäckte din andra stora talang: det som idag kallas socialkompetens. Du träffade många människor som blev dina vänner för livet och 1958 träffade även din blivande maka Ann-Margret på en kräftskiva.
När ni köpte huset i Stehag 1963 var ni ännu inte gifta men köpekontraktet för huset skrevs ändå på av er båda, vilket tydligen var ovanligt och irriterade mäklaren. Två unga människor som bestämt sig för att dela allt, oavsett vad juristerna tyckte. Bröllopet skedde den 29 juni 1963 i Ljungby kyrka och var början på ett lyckligt äktenskap.
Kombinationen av intelligens, kunskap, socialkompetens och en driftig maka är ganska oslagbar. Du sökte egentligen bara jobb en gång, när du började på Felix i Eslöv år 1961. Efteråt sökte jobben dig: du blev ansvarig för gurkodlingen, för hela odlingsavdelningen och fick dessutom jobbet som miljöchef. Jag kommer ihåg att du var väldigt stolt över det fantastiska avsked och alla hyllningstal du fick när du pensionerades från Felix. Efteråt fortsatte du att vara aktiv både i jobbet och i många föreningar.
Du lärde känna många människor under ditt långa liv och jag tror att alla människor du hade kontakt med var tacksamma för att de mötte dig. Du sökte aldrig strid, hade inga fiender och även de som inte höll med dig respekterade dig. Det är något du kan vara riktigt stolt över.
Som pappa var du alltid glad, vänlig och omtänksam, även om du jobbade hårt och mamma till största delen tog hand om barnuppfostran. Du satte alltid familjen i centrum och ställde upp om vi behövde hjälp, vilket vi dock nästan aldrig gjorde. Framförallt var du en förebild för alla, inklusive dina barn. Man kan vara ärlig, respektfull, generös och framgångsrik.
Den människa som betydde mest för dig var ända vår mamma. Ni passade bra ihop eftersom ni delade samma intresse för hus och trädgård. Tillsammans byggde ni upp två fina hem: huset i Stehag och sommarstugan på Möcklö. Annars var ni ganska olika. Du var alltid rationell, ödmjuk och diplomatisk. Mamma var det inte, åtminstone inte ödmjuk och diplomatisk. Hon var den kreativa kraften; du såg till att det inte gick helt åt skogen. Där det finns eld behövs det vatten.
Nu kommer ni alltså att återförenas, efter 34 år, på kyrkogården utanför Stehags vackra kyrka. Och det passar ju bra så.
Ditt liv är slut men din gärning består;
det du sådde föll i god jord.
Tack för din kraft och din visdom.
Älskad i livet, nu vila i frid.